Denna artikel beskriver hur aktieanalytiker kan omformulera en vanlig balansräkning enligt IFRS eller US GAAP för att framställa en balansräkning som framlyfter företagets värdeskapande.
Bakgrund
Balansräkningen som den ser ut i dag är snarare en produkt som främjar borgenärssky
ddet än investerarskyddet. Den är nämligen mer brukbar för att värdera insolvensrisken än för att ta ställning till investeringar. Detta beror bland annat på balansräkningens struktur, som ju bygger på likviditet. Men för att se vad det är som genererar värde, och därmed få en bild av företaget som investeringsobjekt, gäller det att omklassificera posterna i balansräkningen enligt huruvida de tillhör verksamhets-poster eller finansierings-poster. Genom att göra detta blir det genom en rad olika sammanhang klart varifrån företaget skapar värde. Ett företag skapar värde genom sin verksamhet – genom utbytet med kunder och leverantörer – inte genom finansieringsaktiviteter som innebär samling och återbetalning av likvida medel.
Hur det går till
För att omformulera en balansräkning måste man för varje balanspost fråga sig om det handlar om en post som finns med skäl av eller för att främja själva företagets verksamhet eller om den finns för att finansiera företagets verksamhet. Såväl verksamhets- som finansieringsposter kan antingen vara 
tillgångar eller skulder. Till exempel är kundfordringar en post som finns med skäl av företagets verksamhet, och denna klassificeras följdaktligen som en så kallad “operating asset”. En faktura för material som företaget köpt för att producera varor är å andra sidan en så kallad “operating liability”. En “financing asset” är exempelvis den andel av likvida eller likviderbara medel som finns för att finansiera verksamheten och inte finns för att betala räkningar och därmed hålla verksamheten på fötter. En obligationsskuld är förmodligen det vanligaste exemplet för en “financing liability”. Det måste poängteras att man måste ta hänsyn till branschen ett företag är verksamt i när man omklassificerar en balansräkning; exempelvis har finansinstitutioner en verksamhet olik den som “vanliga” företag har och detta måste tas hänsyn till.
Intressanta sammanhang från en omformulerad balansräkning
Det fria kassaflödet är lika med kassaflödet till ägare och kapitalgivare:
- FCF = d + F
där d = flöde till ägare/aktionärer och F = flöde till kapitalgivare
Flödet som inte går till ägare eller kapitalgivare är (kassa)investeringar i företagets verksamhet. Till och med en ökning av företagets likvida medel måste anses vara en investering i verksamheten, om än en väldigt oproduktiv sådan! Märk även att om det fria kassaflödet är negativt så är flödena till ägarna och kapitalgivarna i snitt negativa: detta betyder att de (ägare och kapitalgivare) i snitt har finansierat underskottet i det fria kassaflödet.
Om man kastar om termerna i ovannämnda ekvation får man:
- d = FCF – F
Med andra ord är flödet till aktionärerna (nettodividenden) lika med det fria kassaflödet minus flödet till kapitalgivarna. Då flödet till kapitalgivarna i sin tur kan vara negativt, så att -F blir en positiv summa, blir det med ens klart att ett företag kan “låna dividender”: dividender måste inte tvångsmässigt betyda att ett företag skapar värde. På denna sida kan den intresserade läsa mer om omformulering av ekonomiska räkningar.
